10.11.10

Uris och Kluris...


Det går upp och det går ner och det mest frustrerande är att det inte finns någon röd tråd. Moa har bra dagar och nätter och mycket dåliga dagar och nätter. Vi har sedan i våras kämpat på med Ditropan och nu i drygt en månads tid med nattlarm som ska väcka Moa så fort det är dags att kissa och hon HATAR verkligen den där klockan för att säga det milt. Men värre är, hon såver så hårt att hon nästan aldrig hör klockan själv utan det blir vi som får väcka henne och då har hon humär som en bolgeting...

Moa har fått en bok "Uris & Kluris" som ska få barn att på ett roligt och enkelt sätt bättre förstå vad som händer i kroppen, varför man blir kissnödig och varför det är så viktigt att gå på toaletten i tid. Härliga illustrationer och fyndiga kommentarer och Moa ÄLSKAR boken, men det är tveksamt hur mycket den har hjälpt...

Igår var vi på barnkliniken igen för att denna gång lämna urinprov och blodprov. På kvällen var Moa irriterad och en riktig gnällspik och det gjorde ont när hon kissade och hon gick MYCKET MOTVILLIGT med på att använda nattlarmet. 4:a gånger i natt gick det på. Först vid 21-tiden. så vid 23-tiden, sedan 01.30 och slutligen vid 4:a snåret...Upp, stänga av klockan, väcka tjurig Moa, toabesök, fixa larmet och försöka somna om....

Idag ringde de från barnkliniken. Resultatet från labb hade kommit och Moa har urinvägsinfektion och ska bums hålla upp med medicinen Diropan som gör blåsan mindre "nervös" och där med håller urinet längre i blåsan. Det är absolut INTE BRA om bakterierna frodas där längre än nödvändigt. I stället sa hon varje kväll ta Minarin, en sorts "frystorkad oblat" som innehåller ämnet desmopressin, ett ämne som är mycket likt det naturliga hormonet vasopressin som hjällper oss att reglera blåsan.

I kväll har Moa verkat hängigare och visat tecken på feber. I morgon får jag åka till apoteket och hämta ut pencillinkur så att vi kan börja kurera urinvägsinfektionen. Sedan blir det till att ta nya friska tag i kampen mot blåsan. Hur länge kan det här hålla på?

Ett ljus i tunneln är i varje fall att vi ÄNTLIGEN efter så många år träffat en mycket kompetent, tålmodig och lyhörd läkare, Nils Östen på Barnkliniken i Falkenberg. Det var efter det mötet i våras som vi fick gehör och det började hända saker!

Har du också barn som är sängvätare eller har svårt att hålla sig torra och liksom jag söker efter hjälp så rekommenderar jag bland annat www.torrnatt.nu

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar