Lycklig igen!

Ja, hur känslokallt det än kan låta så är Moa äntligen lite lycklig igen. Tack vare vår omtänksamma vän Denice, så har vi i kväll fått låna hem en liten ny "Smulan" på prov. Denice råkade ha en liten och näpen 4 månaders kattunge som sökte nytt hem. Vi åkte dit på vinst och förlust, Moa fick hälsa på henne och tycke uppstod. Väl hemma installerade vår "nya Smulan"sig i köket. Moa fjäskade och gav henne vispad äggula på sked!!!

Lite skygg till att börja med men det är inte så konstigt. Från stall till hus, syskon och varmt kök. Men det tog inte lång stund innan hon spann när vi klappade henne. Ett tag låg hon till och med på rygg och njöt av golvvärmen. Moa är lycklig igen och nya "Smulan" myser när Leif klappar och hennes nya syskon gosar med henne.

Vilken omtumlande helg det varit. Men nu har "nya Smulan" kommit till ro och det kanske funkar. Jag håller tummarna!

Bara feg eller dum på riktigt?

Varför? Idag är den stora frågan vi hela tiden ställer oss varför? Det kommer alltid en dagen efter. Igår skrev jag om den hemska dagen då vi förlorade Smulan, om hur vår dotter Moas älskade katt blev överkörd utanför vårt hus. Smulan blev bara 6 månader gammal...

Att framföra detta hemska faktum för Moa igår efter skolan var något av det tuffaste jag varit med om, hon var tröstlös. Det gjorde mig så ONT att se och höra hennes sorg. Fanns inga ord, kunde bara lyssna, krama och hålla om...

Jag beundrar dock Moa och hennes sätt att bearbeta och hantera sin sorg och saknad. Efter att ha snyftat och hulkat sig till sömns vaknade Moa idag gick ner i källaren, öppna frysboxen och säga "God morgon Smulan". (fram till begravningen har vi lagt Smulan i en plastpåse i frysen). Moa somnade med Smulans lilla halsband med bjällra runt sin handled, och där lär det förbli för en tid framöver.

Idag är smärtan och saknaden kvar och frågorna många? Varför? Varför är frågan vi ställer oss. Varför just Smulan? Varför just fredagen den 13:e? Det var en olyckshändelse, sånt händer och det får man räkna med i ett bostadsområde. Men sorgen känns inte mindre för det, vi får aldrig tillbaka vår Smulan igen... Idag är tårarna kanske inte lika många, snyftningarna och hulkningarna färre men vi ställer oss frågan VARFÖR??? När de senast mätte hastigheten på vår gata där det är 50 km i timmen så var det på tok för många som körde på tok för fort.

Det som kanske idag gör oss mest illa berörda är just VARFÖR? Varför stannar man inte om man kör på ett husdjur och kontrollerar om det är skadat eller dött? Varför kör man bara vidare? Varför kan man inte flytta katten ur vägbanan och lägga i vägrenen? Varför tar man inte kontakt med ägaren och säger förlåt, jag bara råkade? Vem hade inte förlåtit en sådan handling?

Minns för ett par år sedan när min man Leif råkade köra över en katt vid en enslig gård ett par kilometer utanför Vessigebro. Han stannade, gick fram till gården och ringde på. ” Jag råkade köra på er katt här ute på vägen”. Varvid bonden svarade ” Tack och lov, då har vi en laggårdskatt mindre på gården”. Det handlar om respekt! Respekt för det levande, respekt för en familjemedlem, någon som kanske blir saknad…

Moa fick via en klasskompis i går morse en föraning om vad som komma skulle. När klasskompisen kom till skolan sa han "Är din katt svart med vitt på? då körde vi nog på den på vägen hit! Jag beundrar Moa som då bara vände honom ryggen, teg och höll masken hela skoldagen. När vi väl hemma satt oss till ro i soffan för att berätta för Moa bara skrek hon rakt ut SMULAN!!! Då förstod hon att det hennes vän berättat på morgonen var sant.

Vi vet att kvinnan som körde på Smulan har egna husdjur och kan inte förstå hur hon tänker, hur hon känner. Varför stannade hon inte och tog ansvar för det som faktiskt var en olyckshändelse? Varför knackade hon inte på? Varför har hon ännu inte, 36 timmar senare hört av sig till oss? Är det feghet? rädsla? eller kanske kan hon inte känna empati?

Om vi skulle råka köra på deras hund och bara köra vidare som om inget hänt, skulle det vara helt ok? Om vår dotter skulle säga till deras son att -”Är din hund vit med prickar på? då kanske vi råkade köra över den på väg till skolan. Skulle det vara ok? Skulle aldrig i mitt liv kunna göra så eller leva med en sådan handling men man funderar ju på hur hon resonerade.
Är det kanske så att en katt är mindre värd och därför mindre älskad och saknad?

Ett svart ljus brinner i fönstret även denna kväll
och vi VET att det inte är så!

Jag är inte arg, inte bitter inte ens upprörd,
faktiskt känner jag mig "bara" oerhört sorgsen!
Läste något mycket klokt och tänkvärt på facebook i kväll och det löd:

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ”- I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka,
sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”-Den du matar”, sa den gamle mannen...

Så kloka ord!
Vi bearbetar, förlåter, matar den goda vargen och går vidare...

Älskad, saknad...

Det här blogginlägget tillägnar jag vår lilla katt Smulan för det är en svart dag och det råder stor sorg & saknad i vårt hus denna kväll!

Det är fredag den 13:e och ett svart ljus brinner i fönstret....Jag har aldrig varit vidare vidskeplig av mig, talet 13 har till och med varit ett av mina favorit tal, ja till och med lyckotal vilket jag tidigare i morse deklarerade på facebook. Hade knappt hunnit skriva det innan jag nåddes av den fruktansvärda nyheten. Vår dotter Moa's älskade ögonsten, hennes katt Smulan hade blivit överkörd på vägen utanför vår tomt...

Grannflickan som skulle till skolbussen hittade henne och knackade på... Den fruktansvärda och grymma sanningen fick mig att frysa till is och mitt hjärta slog ett par extra slag. NEEEEEEJ, bara inte det!!!!! ville jag skrika...

Skolavslutningen 2010 fick Moa sin 1:a katt Sara men hon tycker varken om Moa eller någon annan för den delen. Vill aldrig bli hållen eller kjelad med. Men så fick Sara lite oplanerat en kull ungar i somras. Den 1:a ut var just den lilla näpna Smulan...sedan kom det tre till; Sigge, Spräcklan och Samuel.

Samuel tydde sig tidigt till min man Leif så det blev "Leifs katt" och honom behöll vi. Spräcklan fann sin vän i vår son Niklas så det blev "Niklas katt" och henne behöll vi. Och lilla näpna och spröda Smulan (just för att hon var minstingen och lite näpen) tydde sig till Moa så henne behöll vi. Sigge hittade vi ett nytt kärleksfullt hem till.

Smulan har varit först in i Moas rum varje morgon, hoppat spinnande upp i Moas säng, slickat Moa i ansiktet. Moa kunde bära henne, hålla henne, faktiskt göra vad hon ville med Smulan och Smulan stannade alltid troget kvar vid Moas sida. Smulan till och med lydde Moas alla konstiga kommandon som hon tränat henne till. Knäppte Moa med fingrarna kom Smulan och hoppade upp i knät...Äntligen hade Moa hittat en vän som älskade henne och bara henne...
Idag gick Moa till fritids och skolan lyckligt ovetandes om att Smulan mötte sitt grymma öde på vägen bara några meter från vår ytterdörr. Jag åkte till jobbet men vägen dit var sorgkantad. Hur berättar man för en åttaåring att hennes älskade katt inte finns mer?

Väl hemma satte vi oss alla fyra i soffan för att prata om något allvarligt. Moa kröp upp i mitt knä och Leif började. Moa, har du saknat något när du kom hem från skolan idag? Då brast det för Moa - SMULAN! skrek hon samtidigt som hennes hjärta brast och tårarna strömmade ner för kinderna...Hon visste! och jag som inte ens fick säga hej då. Hejdlös gråt, det får göra ont. Det gör ont i oss alla i kväll.

Ett svart ljus brinner i fönstret och vi saknar & minns Smulan...

Surt saltvatten...

Så var det överstökat, familjens årliga inmundigande av ostron....Usch, fy, smakar surt saltvatten tycker jag som dock i år vågade tugga lite försiktigt på denna dallriga massa. Men Leif och barnen tycker det är mer än ok!

Niklas som i sommar stått som 2:a reserv på sitt förstahandsval - Natur fick i förra veckan besked att han kommit in. Hurra! Det skulle vi så klart fira så i söndags åkte vi ner till Bettans Bar i Tylösand. Leif som älskar ostron beställde som förrätt in ett fat med blandade Marenne och Normandie whitepearl ostron. Jag fegade med ett ostron och en liten laxtartar...

Sedan blev det sushi, barnen beställde vars en skaldjurstallrik med bla ostron och hummer. Till min stora förvåning visade det sig att barnen föredrog ostron och blåmusslor varför jag och Leif fick vars en halv hummer som "dessert".... Inget ont som inte har något GOTT med sig :)

Summerar påskhelgen

En sån helt galet bra och härlig påsk helg det har varit. Tog ut semester och var HELT ledig i fyra underbara dagar. Vädret visade sig från sin bästa sida och bjöd på sol och högsommarvärme och det fullkomligt EXPLODERADE i naturen. Vårt påskris av körsbärsris började blomma och fick besök både av bin, humlor och fjärilar!

På långfredagen firade vi min älskade "gubbe" Leif som för ??? året i rad fyllde 25.....

På påskafton tog vi en riktigt välförtjänt slappedag och bara njöt av solen och fågelsång ute på terrassen. Vid skymningen gick vi och familjens lilla påskhäxa ner till påskelden vid Gurkbänken. Mycket stämningsfullt och uppskattat arrangemang av samhällsföreningen och styrgruppen för Gurkbänken. Hoppas det blir en tradition!

Söndag morgon styrde vi söderut och i Åhus passerade Leifs nya bil magiska 1111 km :)
Vi for genom Bösarps Backar och förbi Kiviks alla äppelodlingar - funderar redan på ett återbesök när äppelträden blommar om några veckor!

Så kom vi fram till slutmålet för dagen - Gnalöv Gård och Bed & breakfast på Österlen!
Kärt återseende med min gamla vän från "rysslandsåren" - Pia Jönsson Rajgård som jag inte träffat på säkert 10 år. Numera bor hon med sin fru Josefin i Gnalöv och Josefin driver detta vackra och charmiga bed & brekfast. Men brrrrr, vart tog värmen vägen? Vi körde från + 24 grader i Halland till + 11 grader på Österlen!!!!!! och jag som mest packat linnen, shorts och tunna blusar.....En av gårdens flera djur, den Irländska terriern Axel var full av bus...Kastrerad sa det men det vet i 17 med tanke på vad han gång på gång utsatte denna stackars kudde för :)Det avskräckte dock inte vår Moa och kompisen Carin Martells dotter Emma. De låg periodvis dubbelvikta av skratt och gjorde de inte det så lekte de med Axel och hans kompis Eivy. Vet inte vem som var tröttast när kvällen kom!

Det här är vårt fina rum (ett av gårdens nuvarande 4:a - men de planerar ytterligare 2 framöver). Moa var imponerad över alla moderna detaljer och jag var mest imponerad över hur fint Josefin drappererat pläden på sängen. Jag erkänner, jag kollade om det var en pläd eller en tunika...En pläd och den kom väl till användning senare under kvällen.

Så var vi äntligen samlade och inte en dag förtidigt. Före detta kollegan Pia och Carin samt Pias fru Josefin oxå jag i den blommiga (och svala) blusen :)

Annandag påsk lämnade vi så paret Jönsson Rajgård och Gnalöv Gård efter en helt sagolik frukost med plättar, goda mjukostar, marmelader, perfekt kokta ägg, härliga skinkor mm.

Vi for vidare ca 10 minuter sydväst till Hagestad och familjen Wendts off-grid place. Ett underbart skånehus mitt på fälten i Österlen. De var i full gång med att odla sommargrönsaker, gräva och fixa men kaffe, fika och många skratt bjöd de på innan vi for vidare.

Sista stoppet innan hemfärd blev hos familjen Wåhlander i Barsebäcks Hamn. Vi fick träffa familjens senaste tillskott, dottern Saga 2 år och Kristofer och Natasha bjöd även de på fika i trädgården. Innan vi åkte spelade Natasha på kyrkorgeln och Klara på harpan. Vilken härlig och musikalisk familj.

Det var en kort summering av denna underbara men intensiva påskhelg fylld av kära återseenden och goda skratt. Borta bra men hemma bäst. Tömma bilen, av med skor och sockar och ett glas vin i solen på terrassen. Nu är jag snart redo för arbetsveckan jag har framför mig.

Trimmar kvasten...

Halland bjuder på sol denna underbara skärtorsdag och jag har pyntat häxhatten och trimmat kvasten för avfärd mot Blåkulla. Har hört att det inte är någon hastighetsbegränsning på kvastarna denna kväll :)

Sillen, laxen, flädersaften och nubben ligger i kylen och jag är en LYCKLIG häxa som ska vara ledig i dagarna 4:a - som jag ska njuta av livet och allt det goda med familj och vänner.

Glad och trevlig påsk på er alla och ni som ska ut i påsktrafiken - ta det lugnt och var rädda om er!

Grillpremiär & recept

Barmark, sol och + grader = BBQ säsongen 2011 invigd. Även busiga Moa och hennes busiga kompis som tidigare under dagen "busgrillat" själva fick vara med. Jag hade marinerat kycklingfiléer i honung, ingefära, grillkrydda, vitlök mm och Leif hade gjort sin super goda broccolisallad med knaperstekt bacon. Mums!

Självklart vill jag att fler ska få njuta av Leifs underbara broccolisallad så receptet kommer här nedan!

Recept på broccolisallad 4-6 personer

500 gr färsk broccoli skuren i små buketter

1 finhackad rödlök

Cashewnötter eller mix med cashewnötter, valnötter och hasselnötter

250-300 gr tärnad och knaperstekt bacon

Dressing

1 dl majonäs

2-3 msk vitvinsvinäger

salt & peppar

1,5 msk brunt socker

Blanda alla ingredienser i en skål och servera!

Förra året hade vi grillpremiär något senare, närmare bestämt den 13:e mars och det var fortfarande gott om snö och kallare.

Då grillade vi lime och ingefärsmarinerad scampi serverad med het mangosalsa. Om förra årets grillpremiär och recept läser du här!

Skitungar...

Det är inte bara Leif och jag som fått vårkänslor idag, även busiga Moa och hennes busiga kompis hade fått vårkänslor fick vi veta av grannen som ringde och berättade att de var uppe i skogen på vår tomt och eldade!!!

Benen på ryggen och upp i backen och jo visst var det så. De hade konkat upp lekgrillen, "lånat" vår braständare och fixat med proviant och där stod de och "grillade"...Skitungar!

Vet att Moa är en företagsam tjej med många järn i elden men inte trodde jag att hon skulle gå så långt att hon grillar i smyg på eget initiativ. Ve och fasa, det kunde ju ha slutat hur illa som helst...

Tur att vi har snälla och vaksamma grannar och tur att det inte hände något. Nu har vi pratat igenom incidenten och Moa och hennes kompis (vars pappa dessutom är brandman) har lovat dyrt och heligt att hon aldrig ska leka med eld någon gång.

Snart kan vi tända VÅR GRILL och inleda grillsäsongen med vårens första utomhusgrillning.

Värdighet...

Idag har jag nog städat vår Angora hamster Annabells bur för sista gången. Hon lever väl lite på lånad tid, sover mest, går illa, har fått lite eksem, hör och äter dåligt. Vår dotter Moa som är "matte" till Annabell vill inte att hon ska lida så jag får höra med Leif om vi ska hjälpa henne till sista vilan eller låta tiden avgöra.

Men nu har hon en ren bur, och hon fick ett ljummet bad och blev handduks torkad. Hon är värd ett värdigt liv på äldre dagar tycker jag.

Lite "udda" dag...

Visst är det fint, kortet jag fick av Moa på Alla Hjärtans Dag! Ska jag översätta? "Tack för allt ni gör för mig, till och med du Niklas (storebror)! Förutom kortet så har det varit en lite "udda" dag.
Steg upp kl 04.15 för att pussa Leif hej då innan han for till Stockholm för introduktion på sitt nya jobb som ASM på Ensto. Förmiddagen tillbringade jag på Halmstads sjukhus där de gjorde ultraljud på Moas njurar och urinblåsa - goda nyheter = allt såg bra ut!

Kvällen bjöd ej på någon romantisk middag, inte heller på blomster eller annat mys med nära och kära. Där emot hade jag den äran att bjuda på "Ryssröda" gelé hallon till en hel skara charmiga lyssnare som trots högtidsdagen och snålblåst tagit sig till Källans lokaler i Skogstorp för att lyssna på min Rysslandsföreläsning! En super lyckad och mycket uppskattad kväll.

Väl hemma bjöd Moa mig på en varm kopp VATA te. Bra avrundning på en bra om än annorlunda Alla Hjärtans Dag!

Nya vanor...

Normalt skjuter vi raketer på nyårsafton men dottern Moa som är oerhört raketrädd ville hellre skicka en önskan till stjärnorna med denna handgjorda och 100 % biologiskt nedbrytbar himmelsykta på nyårsnatten. Vindar på 20 m/sekund hindrade henne dock men i kväll var det både stjärnklart och vindstilla och önskningarna steg till skyn i en otrolig fart.

Det kändes högtidligt att se denna gigantiska lykta stiga mot stjärnorna och följa den på himlavalvet så länge vi kunde. Vackert, fridfullt, skonsamt mot miljön och framför allt TYST och djurvänligt.

Vi är slående överens om att detta var bättre än raketer och nästa år kommer vi att ha minst vars en himmelslykta med önskningar att skicka mot stjärnorna.

Undrar just hur långt den kan flyga och om den förintas eller har du fått en gigantisk limegrön himmelslykta i din trädgård?

Graciös vurpa...

Lycka är att få leka i snön med dottern när en av årets sista dagar bjuder på så vackert väder!

Tog Moa på tur i vinterlandskapet och även jag passade på att provåka på hennes nya snowracer. En vinglig färd som slutade med en graciös vurpa och ett stort leende! Första men inte sista turen den här vintern tror jag bestämt!

"Bara vara" med far

I år pratade jag ihop mig med barnen och vi beslöt oss för att överraska pappa Leif på fars dag med en "bara vara" dag tillsammans utan el utan mobil teckning och vardagliga måsten i Hölseböke Naturhälsogårs Vildmarksby bara 15 minuter från Vessigebro.

Vi hade fixatt med mat (grillspett och bakpotatis), dryck (öl, whiskey, hemmagjord flädersaft)och upplevelser (vedeldad bastu och mys i grillkåta) . Jag ställde upp som arrangör, kock och chaffis så att Leif kunde njuta av öl i bastun samt en god whiskey eller och cigarr.....

Jag hade kontaktat Inger på Hölseböke Naturhälsogård och hyrt "hela panget" med den ved eldade basutn vid sjön och grillkåtan. Vi började med bastubad och dopp i sjön följt av mys i grillkåtan på renfällar runt den öppna elden och med regnet som smattrade på taket. Jag hade fixat grillspett med griskött marinerat i honung, soja, vitlök, ingefära, grillkrydda, salt, gullök. till det vankades det stora bakpotatatisar och grillsmör...

Sedan satt vi i timmar och lekte " gissa grönsaken, gissa frukten, gissa insekten", hade vi varit hemma hade ungarna varit med kompisar eller suttit på sina kammare med spel och vi irrat runt mellan tvättstugan, garaget, spisen och alla andra "måsten"...

Vet inte vem som uppskattade dagen mest, far eller barnen....

Kan varmt rekommenderas! Hyra grillkåtan utan boende 800 kr /dag, bastu 800 kr / gång och vill ni göra en kombo blir det 1300 kr för grillkåta och bastu och fri tillgång till "bara vara" och alla naturuppevelser..

Hölseböke Naturhälsogård och alla deras upplevelser : http://www.holseboke.nu/se/upplevelser-210196

Våga bara vara!

Drop in...

Studiedag = shopping dag! Behovet av nya vantar och mössor blev allt mer påtaglig när det i början av veckan var fullmåne och temperaturen kröp nära nollan. Så Moa och jag begav oss under fredagen till Falkenbergs centrum på jakt efter dessa oumbärliga accessoarer. Moas lycka var total när vi efter en kort och lyckad shopping tur gjorde ett spontanbesök på Anghems Guld i Falkenberg.

Jag hade lovat henne att hon skulle få hål i öronen under höstlovet men varför vänta när det snart är dags för skolfotografering och man kan stoltsera med fina gröna blommor i öronsnibbarna!

De röda öronsnibbarna skvallrar om att det inte var helt smärtfritt. Tårarna var inte långt borta och hon kramade min hand hårt, hårt...Men, man får lida pin för att bli fin. Men hon var modig och bara 7 minuter senare kunde hon stolt lämnade butiken med hål i öronen!

Så nöjd...

Jag fortsätter husrensningen. Satte upp lite nya annonser på Blocket.se och idag åkte bland annat Moas "Mammut" bord med stolar, "Mammut" byrå, förvaringsmöbler, matta och en massa leksaker och blandat till en lycklig köpare som startar upp egen verksamhet och inredde en barnvänlig lekhörna. Kan det bli bättre?

Övervåningen på huset blev plötsligt så mycket luftigare och skälv känns det som om det är lättare att andas.

Jag har redan gjort en ny lista över allt annat som jag vill rensa bort. Jag kan inte bärga mig till nästa ledighet för tjo ho vad det ska bli luftigt här hemma!

Vad tror du? kan det vara...

Pappa som tapet? Tvärstannade och höll på att trilla baklänges för ett tag sedan när jag gick genom en av Hotel Tylösands korridorer på 2:a våningen. Pulsen gick i taket, där utnaför rum 512 på den nya tapeten är ju min PAPPA!!!!!

Hotellet dekorerade nyligen om korridoren och använde sig då av gamla svartvita foton tagna i Tylösand, den här bilden är tagen i vattnet utanför hotellet på 40-talat.

Jag frågade vår gallerist Nette var de fått tag i de gamla fotona och hennes svar gjorde mig 100 % övertygad om att det faktiskt ÄR min pappa. Bilderna är ur Tullverketes samling. Min pappa var ju tullare i Halmstad ända fram till sin pension och under 40-talet var han stationerad i Tjuvahålan bara ett stenkast från Hotel Tylösand.

På bilden ovan (tapeten på hotellet) skulle han således vara ca 25-30 år och det stämmer precis. Hans dåvarande fru Ingrid arbetade dessutom som kallskänka på Hotel Tylösand så jag är övertygad om att de spenderade mycket av sin tid i Tylösand.

Bilden ovan är min och här sitter min pappa Clas (som 2:a man från vänster) tillsammans med sina gymnastkamrater. De låg i hårdträning inför Olympiska spelen så här är han i sina sena tonår, således en 10-15 år yngre än på "tapeten" från 40-talet men visst är likheten slående!

Jag kan ju inte fråga honom, han gick ju bort för 7 år sedan men hade han levt skulle han fyllt 90 nästa år. Min "lilla" pappis, saknar dig så....

Så vad tror du, är det min papps Clas som pryder väggen på Hotel Tylösand?

Ansvarsfull tradition...

I går kunde jag njuta till doften av årets kräftkok, ansvarsfull och ärorik uppgift som Leif och Moa tog sig an...

Receptet är lite känsligt, ärvt i generationer med på ett ungefär:
10 kr havskräftor
åtskilliga kilon med grovt havssalt
några liter porter
socker efter tycke och smak
nässlor & lök till buljongen
alla ICAs dillkronor

Nu står de kallt och gottar sig i lagen i ett par dygn. Under tiden planeras allt annat gott som hör en kräftskiva till :)

Skogens guld...

Den senaste veckan har vi plockat sommar kantareller hela 3 gånger. Snubblade av en slump på ett helt nytt och toppenbra svampställe. Att tre av familjen fyra familjemedlemmar där till är barnsligt roade av att plocka och rensa svamp gör det hela så mycket roligare.

Nu senast njöt jag av att bara höra vinden leka med trädkronorna. Skulle kunna lägga mig där på en solig mosstuva och bara lyssna i timmar. Kanske nästa gång!

Vi har ätit kantareller smörstekta på smörgås, som pizza och i kväll blir det kantarell soppa :)

Hajja vilken kämpe...

Kan knappast tro det är sant, men "lilla snuttan" Moa som för 4 veckor sedan inte kunder ta ett simtag utan flytdyna har idag tagit 2 nya märken. Brons & silver hajen blev det, helt otroligt vilken kämpe hon är.

"Jag bestämde mig i morse att jag skulle simma 100 meter mamma"!

I sommar har hon simmat ihop 7 märken! Undrar vad det blir härnäst med den attityden?

Kaffesump...

Köksträdgården måste inte vara en katt toalett! Med kattunge i trädgården så har jag i sommar haft mycket nytta av ett knep som min mamma lärde mig för många år sedan och det funkar hur bra som helst. Häll kaffesumpen i rabatter och odlingar och katterna skyr det som pesten = SANT! Dessutom fungerar det som "kompost" dvs. tillför bra näring till jorden!