Bilden är ur boken "Uris & Kluris" Uret eller nattlarmet åkte tillbaka till barnkliniken med buller och brak! Väckarklockan som Moa fått för att väcka henne när det var "toa dags" fungerade när det själv ville dvs ungefär var tredje natt och Moa som redan innan var stark motståndaretill klockan förlorade snart förtroendet totalt för "kisseklockan".
Efter flera samtal med sköterskor och läkare som fått liknande respons från andra föräldrar spekuleras det nu i om klockan och sensorn är känsliga för radiovågor i hemmet. Mycket möjligt, låter till och med som högst trolig förklaring.
Men om så är fallet är det stört omöjligt för oss att använda klockan som det är tänkt för hur mycket radiovågor och osynliga signaler har vi inte i vårt hem? Trådlöst nätverk, TV signal till 2:a våningen, mobiler etc etc...Så, snabbt beslut, kisselarmet fick åka tillbaka till barnkliniken.
Nu fortsätter vi dock med medicinerna Minirin på kvällen för att minska produktionen urin i njurarna över natten och Ditropan morgon och kväll för att stilla blåsan. Där till schema för kissepauser på skolan, fritids och hemma samt "kiss träning", sitta rätt, inte ha för bråttom och så vidare...Boken Uris och Kluris är en hitt, den läser vi ofta som saga :)
Undrar just hur vanligt det egentligen är att barn har problem med att hålla tätt? Men skam den som ger sig, förr eller senare måste stackars Moa bli fri från sin plåga, frågan är bara när?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar